Stolthet & fördom

Jag förbereder livet med äkta kärlek, kärleken mellan två människor, Miss Jane och Mr Darcy. För er som kan historien så förstår ni mig när jag säger; JAG VILL HA; JAG VILL HA! Mr Darcy alltså. Han är mannen som till en början är blygsam och lite svår men som allt medan tiden går smälter som smör för dig och din ärlighet och som tillslut tar modet till sig att tala om hur kär han blivit i just dig. Det bästa med honom är att trotts dina humörsvängningar och din pondus älskar dig. Vem vill inte ha en likt honom. Han är rik med, och bor i ett stort vackert slott på landet. Jag citerar hans bekänt i filmen; "Han är den bästa Landsherren; det är bara att fråga hans tjänare". Han ser om sin gård och sin familj och dem han älskar.

Men berättelsen handlar inte bara om kärlek utan som titeln också talar om stolthet och fördom. Vi bär alla på fördomar om folk mer eller mindre, utåt eller för oss själva. Mr Darcy talar inte om sin kärlek förr Miss Jane på ett bra tag för han anser hennes familj vara oanständig och dömer in henne i det. Men kärleken är blind och hans kärlek växer sig stark. I slutänden är det jaget som är det viktigaste och stoltheten får vi svälja.

På vilket sätt är detta en förberedelse för livet kan man fråga. Genom att se denna serie förstår jag att livet är ingenting om kärleken inte finns. Spänningen, kärleken mellan man och kvinna. Den förgyller allt. Men den får mig även att tänka på hur mycket man är villig att satsa på att utvecklas och växa och på hur ens stolthet inte får bli ett hinder för oss att visa våra sanna känslor. En uppmaning till oss alla.

Mr Darcy & Miss Jane

Jag måste säga att det är roligt att skriva såhär. M, jag tycker att det är roligt. :)

Detta kommer inte bara att vara en resedagbok eller så utan detta är platsen som jag kommer skriva av mig om min vardag medans jag är ute och även här hemma. Och som idag så kan den handla om kärleken och dess betydelse och i morgon om hur mycket ris jag får på en dag.

egentligen kan jag kalla den en resdagbok, för hela livet är en resa.

Min vän är just nu i ett land i öst och han säger att han har aldrig vart så trött på kyckling och ris som nu. Han säger att han tror inte han ätit så mycket ris någonsin i sitt liv. Vanligt vis äter han det 3-5 gånger på ett år.

Det sägs att människorna i Taiwan smackar väldigt vid matbordet. Det ska bli spännande att uppleva, jag kanske trivs bättre vid matbordet där än här, kanske passar in lite bättre med mina egna läten vill säga. Hoppas de rapar efter maten, det skulle jag tycka vore skönt så slipper man gå runt och bära på dem hela dagen.

Nu ska jag bege mig upp på fjället med Mandy Pand och se natthimlen komma fram. Transtrand är en vacker plats med mycket knott som just lämnat sina bon. Dessa knott är självklart mindre vackra men det hör som till.

Amanda & B

19°c Transtrand

28°c Taiwan