Det är inte så länge sedan, men mycket har hänt; jag kommer hem igen.

Kärlek!

Min Gotlands vistelse vart riktigt lyckad. Jag anländer på eftermiddagen tillsammans med Lo och hennes familj till ett hus som kändes som idyllen själv. Så fint och omringat i kärlek. Jag älskar familjen Lind. Det är familjen som jag tidigare bodde hos när jag bodde i Västerås senast, år 2009. Idali jobbade under dagarna men vi fick leka med henne på kvällarna och nätterna vilket vart härligt. Jag o Lo cyklade runt och njöt av ön och dess natur, jag har lärt mig att det finns någonting som kallas alvaret och att det enligt Lo ser väldigt allvarligt ut på alvaret. Det är som stora fält med små fula buskar på, det ser mindre inbjudande ut. Och så har jag förälskat mig i en stor tavla visandes tre svarta korpar i ett träd en november kväll, den vill kosta 250 000 så jag funderar på att investera i en sådan. Konstnären heter Lars Johansson och ska tydligen vara en av Sveriges bästa, och om jag ska säga det själv så är han helt ok.

Just nu sitter jag och tittar på ett program om trädgårdar. En man reser runt i Asien för att finna den "bästa" trädgården. Vad är en trädgård? - En avgränsad plats där man har odlingar av olika slag. Jag älskar trädgårdar. Jag älskar allt grönt som lever i en trädgård. Jag vill bli trädgårdsmästare i livet och med livet. Jag vill omge mig själv med grönska. Grönska i själen och grönska i kroppen. Jag vill vara en del av Den Största av de Största och Den Vackraste av de Vackra Trädgårdar.

Jag saknar Taiwan, och alla olika nudlar som jag fick äta där med pinnar och en liten sked. Just nu hostar jag så mycket att mina inälvor snart hoppar ut. Vad jag också saknar med Taiwan, vilket jag aldrig trodde jag skulle sakna, är alla människor runt mig som talar om vad som är bäst för mig när jag är sjuk. Skulle Christine höra mig nu skulle hon tvinga mig på sin skoter och köra mig till närmaste Sjukhus. Jag skulle försöka förklara att det är ok fast det kanske igentligen inte är det men hon skulle inte förstå och så då skulle hon ringa Phil eller Peggy och be dom föklara vad hon menar och vad hon tycker att jag borde göra. Sedan skulle hon köra hem mig och köpa någon konstig soppa och säga "drink, good for ... och peka på halsen. You stop ... och så visar hon hur jag hostar." Jag saknar det! Jag känner mig inte klar med ddet

Nästa steg i mitt livs schema är sömn. Jag har haft en härlig dag på jobbet. Jag har hunnit njuta av livet och sommaren trotts att jag arbetat. Och min hosta har vart snäll under dagen. Jag blir inte riktigt klok på den men i morgon ska jag göra någonting som jag kanske borde gjort för en vecka sedan; gå till Apoteket och köpa någonting som kan hjälpa min hosta och mina sömnlösa nätter. Får se vad apoteket kan göra för min hosta. Nästa steg är annars farbror docktorn.

Lev med mig!

Njut med mig!

Andas med mig!

Var en del av mitt liv.

Var en del av min trädgård.

Vill du det?

God natt Wan An Good Night Bonvoui

Att leva ett helt annat liv än planerat är det som jag nu funderar över på småtimmarna.

Hur mycket går det egentligen att planera och hur mycket är det att bara att följa med och känna in vad det är som är rätt just för mig och just i detta nu?!

Om ingenting säger att planen som låg på bordet är fel men inte häller den som just kom upp på spelplan, hur ska vi då veta vad som är rätt just nu.

Oavsett vad som väljs så tror jag på en Högre Makt som hjälper mitt liv till det bästa. Ibland handlar det om, eller rätt ofta kanske, att bara välja spår. Ta sin spelgubbe och börja slå tärningarna. Inte kan jag egentligen veta vad som komma skall efter nästa krönt, inte häller vem som står där och väntar. Sitta på arslet det kan jag, länge om så behövs, men slå sexor på tärningarna i Yatzy är lite svårare. Men jag vill satsa på full pott, satsa på det största som ger mig 50 extra poäng. Jag tror jag kommer och satsa på det ovissa. Jag gör det! Jag gör det nu; fort innan jag hinner ångra mig.

God natt Wan An Good Night Bonvoui!

Ellen, I miss you!

Kort kort kort

Avslutnings middag med the staff och sedan hem hem hem.

Nu är det slut på det roliga för den här gången, men den som blickar uppåt och framåt vet att runt nästa hörn fortsätter det så kallade livet

Fyra veckor har gått sedan jag satte min fot på Transtrands konfirmationsläger 2011. Det är veckor som har känts som en vecka. Vi har hunnit med mycket skojsigt och annat mindre skojsigt men mesta dels så har det varit underbart. Att Gud är god det visste jag redan innan och att han vill använda mig i hans namn visste jag med och att få bli använd som tjänare i Guds familj som jag har fått göra nu under dessa veckor har varit helt fantastiskt. Jag har fått så mycket kärlek och gett ut så mycket kärlek att jag nästan ha spruckit mitt i tu. 27 konfirmander, 9 faddrar, 5 i personalen, 8 ledare och en Treenighet. Tillsammans med alla dessa har vi skapat ett minne för livet, så härligt.

Nu sitter jag här i min mor soffa och funderar över livet liksom så många gånger förr. Det är tomt men jag tror min hjärna behöver lite stillhet ett tag nu. På onsdag bär det iväg med båt till Gotland tillsammans med Lo och hennes päron, det ser jag verkligen fram emot. Några sommardagar på Gotland är aldrig fel, det förgyller bara sommaren än mer. Nu blir det till att bädda åt sig i bäddsoffan i sommar igen. Det är ingenting som jag inte har klarat av förr.

Nu mina ungar nu ska vi sova

alla små ungar i sina sängar.

O, deras mammor

O, deras pappor

Alla ska sova för nu är det natt

sova skall också var eviga katt

Tack för Detta min Barmhärtige Fader!

Tilda & Liam

I mitt huvud snurrar dessa två omkring. Vad vore inte livet med två egna som dessa. Jag drömmer och hoppas! Under tiden får jag 27 stycken 13-14 åringar. Dem är så duktiga på att ge kärlek, dom vet verkligen hur man älskar vilket gör mig helt fylld av lycka. Här om dagen blev två av dem tillsammans, två av mina favoriter. Men denna dagen började med min första stora utskällning. När jag vaknar så kommer jag inte ut ur huset. Ingången var täckt med gladpack, toalettpapper och smör. Inte nog med det så hade jag planerat in en sovmorgon men kom på mitt i natten att jag hade dag- juouren vilket innebär att man håller koll på vart alla ska och när plus att man ska hålla i morgonandakten. Men Gud använder mig och det gör mig glad. Jag fick ihop en härlig morgonbön tillsammans med honom, Tack Tack Tack!

POP - Goes My Heart

http://www.youtube.com/watch?v=xVkU8dDSC9w

Chasing Pavements?!?!

Adele – Chasing Pavements (album)

Volley på livet

Det blommar i kroppen efter årets först volleyboll turnering men konfirmanderna. Dem är härliga och jag trivs riktigt bra med livet just nu. Gör lite ont i bröstet av att det snart är slut samtidigt som det ska bli skönt att slippa planera varje stund varje dag. Men fy sjutton vad jag älskar dessa barn.

En av två hajker!

Att älska är att välja

Midsommarfest!

Ledig dag med Mandy Pand och Henkish

Livet!

Hej!

Jag sitter vid mitt fönster och önskar att jag fick en kyss.

Lägret har nu varat i två veckor, en vecka kvar. Det känns som att vi nu har kommit in i allting. Med VI, så menar jag VI alla på lägret. Söndagens Högmässa var härlig inpirerande och andligt skön. Prällen Mats ger oss av orden från Herren och fyller tillvaron med energi till livet.

Lägret börjar lida mot sitt slut och jag känner redan hur svårt det kommer att vara när jag ska säga hej då till alla dessa små. Har jag blivit starkare, uthålligare, längre eller smartare?! Jag tror det. Det hinner hända mycket på tre veckor som det just i detta slår mig att jag varit här. Två hajker rikare och snorigare sitter jag nu här och ska planera min sista lektion till mina barn. Har jag påverkat dessa små med det jag kan? Har jag påverkat på ett sådant sätt som Gud ville?

Jag har fjärilar i min mage!

Dem är inte mina egna utan andras.

Den femtonåriga kärleken minns jag som igår,

ville använda så få ord som möjligt men ändå vara tydlig.

Livet var inte lätt då och det har inte blivit lättare!

Men jag har fjärilar i min mage, många fjärilar,

även om dom inte är mina och även om det inte blir ett vi

så glädjes mitt jag så enormt över att fjärilarna ändå är på besök.

Avunds frisk är vad jag är!

Vad handlar inte livet om, om inte att helt och fult att vara dig själv.

Kvar sutten vid mitt bord vid fönstret ser jag en konfirmand promenerandes från kyrkan. Han blundar och tar sig fram riktigt bra. Det får mig att le. Han utforskar och funderar och är hur härlig som helst. Jag kan inte tacka nog för mycket över alla dessa mini vuxna människor som jag träffat nu under lägret. Jag njuter helt och fullt!

Idag är jag ledig och ska göra mitt bästa till att inte göra någonting. Det kommer inte att funka men jag ska iaf ta det lugnt. Får se när Amandian vaknar om hon känner för en liten tripp eller så. Jag mår bra just nu. Hormonerna sprutar ut men jag har blivit duktig på att hantera dem.

Min syster är i Ryssland. Hjälp mig och be över att hon ska få två härliga veckor.

Ses när vi ses!