Alla är vi av samma skrot och korn. Ett liv påverkar ett annat och på så vis är vi samma kropp.

Färg & Regn

Livet är som ett spel. Ena stunden rullar det på som en boll på en fotbollsplan och i den andra stunden står det still som Kungen på ett schackbräde. Man kan säga att bollen i spelet är den som ger allt rullning och att spelarna de som gör det innehållsrikt. Kungen är den som ger stabilitet och har allt ansvar den som ger beskyddet till de andra spelarna den som säger till dem vart de ska gå så de inte går förlorade. Livets spel är som havets vågor, oförutsägbara men så länge du har bollen i rullning och i ryggen Kungen så går det inte annat än vinna detta spel som kallas livet. Till AG!

Taiwan have touched my Heart

Det har känts lite som att jag vandrat på moln den senaste tiden. Livet har rullat på som vanligt på många sätt men i kroppen har jag känt ett översvämmande av tacksamhet. Över platsen, över människorna och tacksamheten bara ökar hela tiden. En tid, en period i livet som ingen kommer kunna ta ifrån mig.

Grattis Grattis du Vackra Balad, 24 år den 18 januari och redan ur sexig, tänk hur sexig du kommer vara vig 50.

En liten lätt förkylning har knackat på dörren och jag kunde inte annat än välkomna den efter en vecka med baciller i lägenheten likt, O & E & J. Härliga baciller!

Tiden går, åren går och såren läks från mina fötter.

En tid i väntan, en tid av längtan en tid av överväljande fasader.

I år är det som i går fågeln på min balkong sjung om ljusa nätter.

Idag är det som då när hästen galopperade ner mig under ett träd en vinter tid.

Jag kom på fötter och tiden började rulla igen.

Tiden går, åren går och såren läks från mina händer. Det ekar i min själ en sång om lycka, det ekar som i grottan jag en gång bodde i. Det ekar för att påminna mig om min melodi som finns i nuet inuti och utanför. Melodin om mitt liv.

Det bar iväg med två vänner en Ellen och en snygg bil till en stad utanför Taipei. Eller det var mer som en by. Regnet föll hårt på våra huvuden och temperaturen visade 5°C vilket nästan inte var ok. Vi kom till en plats där tiden stått still. Vi vandrade upp och ned för smågator och Ellen köpte tre fantastiska lampor. Efter att både skor och strumpor blivit blöta satte vi oss i den snygga bilen, som vi lånat av vår väns far. Sedan bar det iväg hemåt. Då kan man kanske tro att om det är kallt ute så är det iaf varmt inne men icke, inte i Taiwan, så vi bullade upp oss med filtar och kuddar framför vår lilla värme fläkt som värmde fötterna en aning. Men jag tror inte kroppen min blev varm på hela den natten, det saknades en karl vid min sida.

Drömmar skrivna på en stor grön lampa.

And one Farmer!