Tid för reflektion

”Ty ett barn är oss fött,

en son är oss given.

På hans axlar vilar herradömet,

och hans namn är;

Under, Rådgivare, Mäktig Gud,

Evig Fader, Fridsfurste”.

Jesaja 9:6

Ibland tror jag att det är en dröm, min resa i främmande land. Julen har inte varit sig lik. Den har vart fylld med vänner och mycket folk. Den 23 kom två av Ellens isbjönar från Sverige på besök till ett land i 23°C vilken dag. Den började i Taipei i ett försök att få vårt visum förlängt men det visade sig vara omöjligt, någonting som ingen tidigare sagt till oss trotts att vi besökt ett antal platser om vårt visum. Tårarna kom i vissheten om att jag måste lämna den plats och de människor som har kommit att betyda mycket för mig. Också för att vi vart här i 4 månader nu och ingen har talat om den lilla information att det faktiskt är omöjligt att ändra en bokstav i vårt pass från P Till R utan att lämna landet och komma tillbaka. Med den nya informationen började vi vår resa till Flygplatsen för att hämta björnarna J och A. Välkomna hit! Det är riktigt roligt att ni är här och förgyller inte bara er systers vardag utan även min. Tror jag sagt välkomna till dem mer än 100 gånger sedan de landade.

Julafton – spenderades i kyrkan med vänner och mycket mat och en stor julkonsert där vi var deltagare med både det ena och det andra. Det vart en uppskattande afton och två av våra icke kristna vänner följde oss till kyrkan vilket gjorde dagen till fullända.

Juldagen – Konsert dag! Under denna punkten vill jag börja med att TACKA ALLA som bidragit till denna konsert. Det har vart till så stor välsignelse och vi kan inte tacka nog så mycket. Pengarna som blivit över kommer vi att använda till anda projekt under resan och de som blir kvar när vi åker hem lämnar vi över till vår arbetsplats Cafét.

Denna dag, juldagen var en dag i välsignelsens tecken. Vi vaknar upp och hör att regnet kommit och medtagit sig kylan vilket vi inte såg som ett hinder trotts vissheten om att taiwaneser låser in sig när det regnar. Men det kom under dagen många vänner för att hjälpte oss förbereda inför kvällen som blev fantastik. Vi hade inhandlat ett stort antal ljus som fick pynta den gamla biltvätten där vi höll konserten. Mysigt, varmt och kärleksfullt är orden jag vill lägga över aftonen. Det kom ca 35 härliga taiwaneser och lyssnade och åt sig mätta på pepparkakor och andra små kakor inhandlade från IKEA.

Julhelgen leder mot sitt slut. Det har vart en oförglömlig tid. Just nu är jag så trött och kall att jag tror jag spricker men det är ingenting som hindrar mig från att forstätta vandra på Jhonglis gator och umgås med alla de vänner jag bundit kontakt med under mina 4 månader på andra sidan jorden.

Det är känslor som bubblar upp i mig när damen säger att vi måste lämna landet om två månader. Jag har börjat älska stället jag kommit till, caféet, vägarna jag går på, maten och framför allt folket. Så när damen säger att vi måste lämna allt innan mars kände jag mig tom. Musiken inom mig hjälper att känna. Idag är jag sorgsen att snart, mycket snart inte bo på ön mera. Livet går vidare som vanligt. Uppbrottet kommer ta i mig hårt, jag kan säga att det redan har börjat. Människor kommer och går som svängande dörrar genom livet. Personer kan vara en del av livet för en kort sekund, kanske stannar några kvar, kanske inte, men jag har haft det bra, riktigt bra. Tårarna stryker bara under detta vilket jag ser som en tacksamhet, att jag känner någonting.

"Like Time, there´s always time, on my mind.

So pass me by I´ll be fine. Just give me time" - Damind Rice

God Jul & Gott Nytt År!

Ett skratt förlänger själens liv.

Det finns så många sätt att forma ett liv. Det jag väljer idag kan vara fel i morgon. Den vägen jag vandrat på i år kan vara rätt vid nästa krök. Ingen kan säga att livet blir som man tänkt sig men alla kan säga att trotts allt så slutade det ändå bra. Om; om vi vandrar i I hans namn.

Idag är jag här, vandrandes genom livet till fots. Inte känner jag varje sten, inte vet jag om vägen är den rätta efter nästa krök. Men det jag vet, det är att han vandrar vid min sida i varje steg jag tar. Kanske är det att säga att vägen vid nästa krök är den rätta. Kanske är det att säga att vägen jag går är min väg. Jag vet inte. Men jag är välsignad i mitt val. Mitt val att vandra i Taiwan.

Som barn låter man sig inte ifrågasättas, det jag tror på är sanningen tills det motbevisas, om...

Vi glömmer ibland bort att barn just anlänt till jorden när dom föds, växer, frodas och lär.

De är lite som utomjordingar, ny anlända med energi och ren potential.

De är här på ett utforsknings uppdrag och de försöker lära sig vad det innebär att vara mänsklig. Vad meningen med livet är.

Det är lätt att glömma bort att vi alla varit barn och att vi alla på många sätt förblir barn ända in i döden. (Efter också för den delen).

Men låt oss påminnas om den skatt som ett barn bär på. Tilliten och överlämnandet till oss som levt en tid längre. Vi som lever i det som kallas livet. Skatten ligger i hur naturligt det är för barn att känna tillit, där har vi som levande äldre någonting att ta lärdom av.

Bli som barn; står det skrivet. Överlämna allt vad du tror dig kalla livet och ge din förtröstan åt Herren. I Honom finner du det du behöver. Det är vad jag tror och det är vad jag hoppas på i evigheters evigheter.

Vi ser Ljuset, gör du?

Glad tredje Advent!

Soldaternas slut..

Vi har idag fårr reda på att våra kära Soldater inte kommer komma tillbaka till oss på torsdagar. En av deras Officer har sagt ifrån. VARFÖR! Jag blir så ledsen. Jätte ledsen. Ellen har åkt på en hals och näs förkylning så just nu låter hon som en hund som inte kan skälla ;)

I ÖVRIGT: Mycket planering kring den 25 december. Vi har blivit av med vår trummis så Hjälp oss be över att det kommer någon som kan hjälpa oss på den fronten. Nedan, B&E på universitets området och gör lite reklam för konserten.

Nu SOVA!!!

Allt kan hända här i livet.

Allt kan hända här i livet.

Du kan vandra ena dagen på en strand och andra dagen ligga begrav under en lavin. Vad händer med omvärlden när du dör? Ingenting, enligt Nando Parrado, en av 16 överlevare från en av världens värsta flygkrasch historier. Det som händer är ingenting. Från att vara död, vandrandes tills fot över Anderna bärandes promenad skor. 19 år gammal. Till att komma hem till sitt döda liv efter 2.5 månader i vinter och kyla. Allt kan hända här i livet.

Trotts det kan rädslan till detta göra så att vi slutar leva. Det som höll Nando Parrado på fötter var kärleken till hans far. Den höll honom på fötter. Ingen ska behöva leva ensam. Visst är det så att allting kan hända, och trotts att ingenting, i det stora hela, förändras när jag dör måste vandringen fortsätta så att livet blir mer än allt värt att vandra under. Om så inte för dig själv, lev då för dina medmänniskor som får hjälpa dig att finna meningen med livet igen.

Sittandes på golvet i hallen lyssnar jag till Robbie Williams och Take That. Lurarna förvandlas till blommor. Från att se sig själv som ingen sångare till att äga de flesta med sin röst, hjälper mig Robbie Williams att påminnas att ingenting är omöjligt. Jag visste det sedan innan men nu efter ett program av Skavlan blir jag på nytt påmind. Allt kan hända här i livet, ingenting är häller omöjligt.

Till det stora A:et - min vän som inte är som andra. Min vän som värmer hjärtat mitt med att gång på gång visa hur mycket det går att känna i en annan människa. Tacksamhet är ordet. Tacksamhet är det som håller människor samman, tacksamheten till Kärleken.

StarBucks för några dagar sedan. De har den bästa skummade mjölken i världen

Fantastiskt! Denna gör mig så glad! Vackrare kvinna finns inte i Taiwan :)

Drömmen som en dag blev sann

Några av de finaste människorna jag

träffat sedan jag kom hit till ön är vår militärgrupp som kommer till oss varje torsdag. De bär på så mycket energi och vilja och mitt jag fasineras över deras liv och historier. Hur liv kan se så olika ut. Igår fredag bjöd jag in oss till deras skola. Det vart en stund av nervositet och härliga skratt. Jag var som ett nervöst barn över att åka dit, nervös på ett härligt sett som är svårt att förklara. Vi hade blivit ombedda att ta med oss ID handlingar, bara det gjorde mig lite nervös. (Vet inte varför). När vi kommer fram är det genom en stor port vi åker med bilen. Porten vaktades av flera grön klädda soldater med stora gevär på magen. I högtalarna i bilen hördes klassisk pampig musik som gjorde att livet just för minuten kändes som en film. Vi möts av två av våra härliga vänner iklädda uniform. Det är så sjukt hett på killar liksom på tjejer. Vi tillbringade två och en halnv timme på denna militärskola. När vi åkte därifrån efter en runtur med läraren på det enorma området, bjöds vi på lunch med två av våra militär vänner och deras chef. En intressant lunch. Jag är så tacksam över varje dags välsignelser. Varje dag går under Herrens välsignelser och jag känner dem och ser dem tydligt. Varm känner jag mig i kroppen, tårögd över att jag en dag kommer lämna detta ställe men tacksam över ALLT. Drömmen som en dag blev sann är den att jag får leka med soldater och få en inblick i hur det är att leva det livet.

Julgranen är nu uppe tack vare mig och Ellen. Och den blev så fin ska ni veta. Och det bästa av allt; Julkaländern till personalen på jobbet är nu i rullnig och väldigt uppskattad vilket är av stor glädje för oss.

Tack för alla ni som satt in pengar redan nu. Responsen har vart så bra och det är en stor välsignelse för oss i vårt arbete med denna konsert. Tack Tack Tack!

Nu ska jag sova för att orka upp till kyrkan kl 08.00 för lite rep.

PUSS

Det handlar om att lyssna.

Allt har sin tid.

Påverkan av livet som flödar inom.

Vandra vidare utan att titta bak.

Vart för jag örat? Vad hör jag?

Framtiden ropar.

Jag skrev; Framtiden är nu.

Vad är sedan. När börjar den?

Det handlar om att lyssna, efter det blir livet

ja, kanske inte obekymrat men betydligt lättare.

Vart för jag örat? Vad ger jag hjärnan för syre?

Tankarna kommer genom hoppet och drömmarna.

Att vandra vidare och låta livet ha sin gång.

Hur påverkar jag flödet? Går det att påverka?

Allt har sin tid och det tackar jag herren för.

Låt nu sömnen, drömmarna ta över tankarna.

Framtiden är nu likaså natten.

God natt!

Julkonsert den 25 december

Hej Kära medmänniskor!

Jag och Ellen ska den 25 december hålla en Julkonsert här i Taiwan med vänner från trakten och nya vänner i Herren och utanför. Vår vision med denna konsert är att Ekumeniken i vår stad ska öka. Vi har många vänner i många olika kyrkor som många av dem är väldigt små. Så vi tänkte, varför inte slås ihop till en härlig julkonsert, så nu blir det så. Vi är mycket glada över detta. Men som för alla projekt man gör oavsett plats på jorden behövs det pengar. De pengar vi rör oss på nu är pengar från egen ficka och den blir snabbt tom då vi arbetar utan lön.

Min fråga är därför om ni skulle vilja vara med och stödja detta projekt?

Det är väldigt billigt här och med 25 svenska kronor kommer vi långt! Om du vill vara med och bidra med 25 kronor (eller mer) så svara till mig i ett meddelande över min mail (princesseblanche.ona@gmail.com) så kommer jag med mer uppgifter!

Var annars gärna med i bönen inför och under.

Varma hälsningar från ett nu höstigt Taiwan!

Välkommen in i vårt Julmys

November har nu gått och vi går mot månaden som för vissa innehåller mycket snö och för andra sol och blåst på stranden. Det har varit en lång och innehållsrik månad som jag sent kommer att glömma. Nya vänner och många nya upptäckter. Mycket planering och många härliga skratt. Jag sitter just nu i vår fotölj och inväntar vår vän Sharri som ska tillaga kvällen middag, fhaitas, det ska bli riktigt gott för jag är så så hungrig. Veckan som kommer är fullspäckad med härliga inslag. Börjar morgondagen med Kinesiska lektion med vår nya lärare och vän , Dr Daimond, som även blivit vår nya mentor nu eftersom vår förras moder har insjuknat. Han är typ huvudståndaren i vår kyrka, eftersom de inte har någon ledande pastor ännu har jag förståt det som att han tar väldigt mycket av de ansvaret. Pansionerad som han är, trotts de att han ser ut som 50. Vi trivs med honom. Han har humor och är inte rädd för att ta i när det behövs och med sin ödmjukhet är han svårt att inte gilla.

Nu har Sharri just lämnat vår hem. Middagen blev sjukt god. Efter den slog vi in paket till vår julkalender till personalen på kafét. Den börjar den första och vi har köpt så fina saker till dem alla. Ser fram emot att hänga upp den.

Första Advent!

Vi väntar på firandet den 24 med stora ögon och öron. Det är spännande att ett år redan gått sedan jag tände ljuset i Älvsjö med Carin min rumskamrat i Stockholm. Det är härligt hur livet rullar på och att jag fortfarande får vara en del av jorda livet, en del av mitt liv, eller den delen i mitt liv som gör det möjligt att jag andas.

Mellan pianospel och ord liggandes i luften känner jag mig som sittandes på en ensam stol i mitten av rummet. Lyssnandes på Chopin avnjutandes med vänner från fjärran

läggs tornerna på näthinnan och ansiktsuttryck från hjärtat kommer från pianomannens kropp. Jag njuter av varje andetag han tar i symbios med händernas rörelse över tangenterna. Jag fascineras över musikens medryckande kraft och övertag om känslorna. Han andas musiken. Skiftningarna mellan mjukt och hårt är som mästerverk utan dess like. Tack Gud för musiken!

Helgens bravader. Trevlig stund med vår vän Ann och hennes kusin hos hennes mormor. Lekt på risfält och vandrat runt på ett fantastisk härligt och stort universitets område. Vi var det första utlänningarna som hennes mormor hade sett. 90 år gammal. Så vacker och lite nervös var hon. Häftigt att få bli någons första utlänning :)

Ann Sharri o We!

Så mycket bättre...

Vi är alla av samma skrot och korn. Ingen av oss sticker ut. Vi är alla skapta av samma händer. Det kan vi se på våra hjärtan som slår. Därför när jag ser kärlek ges genom ord och beröring blir mina ögon likt ett barns på fallande gunga. Genom ordet och musikens klang har tv4 skapat ett program som häftar sig fast i mitt sinne. Det är mänsklig kärlek då den är som bäst. Varför känner jag så starkt?! Jag gråter till varje avsnitt och sitter och hoppas i hjärtat att få vara en del av det en dag. Så mycket bättre, lördag tv4 kl 20.00

Jag såg Skavlan i eftermiddags och och fick höra sångerskan Ida Marias historia. Från att vara med i en uttagning i Norge då hon vann en massa pengar, och efter att hon släppt en platta som fort hamnade på toppen, begav hon sig ut i den lilla världen på turné. Det blev för mycket för henne, hon kolappsade på senen i Boston under en stor konsert. Allting startade våren 2008 och kollapsen var i slutet av 2009 tror jag. 25 år gammal. Livet sprang i fatt henne, verkligheten.

Jag blir så tagen av historier jag hör runtomkring mig, människors liv bildar tillsammans boken till förklaringarna på hur man ska leva, det som Bibeln talar om och talat om i 2000 år. När den sätts framför ögonen så här är det lätt att ta det till sig. Det finns igen tid att förlora här på jorden. Igenting som kan hindra dig från att vara du, vara personlig med nya vänner och bekanta och vara privat med dem du håller kär. Ärligheten, öppenheten, drivkraften. Mitt bröst bär på någonting stort. Sanningen om livet. Jag brinner för människor, brinner för personen. Det är inte alltid jag vet hur jag ska gå till väga för att visa det men hoppas på att det räcker med att vara jag, vilket jag vet att det gör. Ingen är perfekt men alla är älskade och det kan jag lugna mig med. Oavsätt så är jag någons ögonsten. Att bli berörd, jag har lätt för att bli berörd. Livet har inverkan på mig och jag kan inte springa ifrån det, vill inte springa ifrån det. Men även om jag inte springer så vill jag så mycket men är även rädd för mycket. Rädslor. Vi föds med två rädslor, rädslan för höga ljud och rädslan för att falla. Stämmer det? Allting annat är bara påhittade rädslor som vi manipulerar våra kroppar att tro på.

Mitt hår har blivit krulligare. Lockarna krullar sig samman och gör små tussar som jag nästan måste klippa bort. Jag vill ha långt hår. Saknar att ha någonting liggandes på ryggen som jag kan sätta upp i en fin enkel tofs. När jag kommer hem får det bli lite förändring på den punkten efter det att jag fått jobb och kan betala håret vill säga.

SÅ MYCKET BÄTTRE blir LIVET om vi VANDRAR MED HOPPET!

Som en droppe på glasrutan en stormig dag, rinner tåren längs min kind för alla dem som tappat hoppet.

Jag älskar dig Mamma, och jag älskar dig Patricia. Jag älskar dig Moster.

Ta hand om varandra, låt inte livet springa ifrån er.

// Princessan på vift i den lilla Världen

Påfyllning av te & livsnjutning

Jag fann en kopp med kaffe en bekväm fåtölj och en härlig atmosfär i min vardag idag. Jag sitter på mitt café, vårt café med datorn i knät och skriver tankar och formuleringar om sverige som land. Vem bor där? Vad gör vi där? Hur ser kulturen ut? Etc etc. Musik som skapar trygghet, den sorten som vi finner i Disney filmerna, kommer ur högtalarna. Jag har en fin kvinna bredvid mig görandes samma sak som mig, skriver om sitt fosterland. Jag trivs. Det är tisdag, en dag som ofta går mig förbi utan att jag tänker så mycket på den, men den är värd att tänkas på för det är en dag som Herren skapat åt oss. Så jag måste passa på att se den med dess möjligheter. Idag är dagen perfekt. Jag trivs. Efter en härlig bönestund tillsammans hamnade vi som vanligt på caféet för Free Talken. Jag kännde det som att vi hade Anden i oss hela kvällen på ett härligt och flummigt sätt. Fick träffa nya vänner och namnge dem på engelska, det landade på Jeffery och Wayen efter många alternativ och heta diskutioner med flickvänner... Tack för en härligt Tisdag!

Vinden förde oss till en plats som fick hjärtat att andas kärlek.

Talades om livet och små minnen vi delar, fann jag oss sittandes på cafét, La Promenad, hållandes var sin kopp te i handen.

Över bordet hördes ord i formulering kring dop och morgonrutiner.

Efter någon timme i en del av paradiset återvänder vi till vardagen med påfyllning av te och livsnjutning.

God natt & Tack för idag Ellen!

Den sanna färgen som speglar livet är kärleken.

I see your true colors

Shining through

I see your true colors

And that's why I love you

So don't be afraid to let them show

Your true colors

True colors are beautiful,

Like a rainbow

- Till DIG

Jag hoppas ni har det härligt i vårt vinterland.

Dessa bilder av glädje är från förra årets snökaos i tunnelbanan vid Hötorget, Sthlm. Kärlekens färg finns även bland all stress och snö.

Så glöm inte att leta efter den.

Princessan Vit har levt i 23 år

Då var jag 23. Det känns riktigt bra faktiskt.

Efter en härlig svensk morgon i sverige anda, med resterna av älgkorven, räkost, blåbärssylt och té + lite svenne TV (tackar Herren för svt play), bar det iväg till Jobbet. Under tisdagarna brukar det inte hända så mycket men idag låg där ett fint paket from mor min. Ännu mera korv som ska tillagas i afton och härliga kort som fick krokodiltårarna att strömma även denna dagen till ära. Man blir så glad när man påminns om att det finns människor som känner än, ibland bättre än än själv. Tack Mor!

Under eftermiddagen fick jag en fin handplockad bukett av en man på jobbet och lite senare kommer min favorit in med en stor tårta, jag är inte så mycket för det söta men ack så glad jag blev. Choklad tårta tre lager, vanilj, choklad och sylt. Jag grät inte men när till. "Jag vet att du kan baka tårta själv, men jag ville ändå ge dig något så jag köpte en" var hand ursäkt. Glädje.

Efter en härlig dag kom jag hem satte på mig mina nya fina luddiga strömpor och min mysiga kofta som jag på morgonen fått av Ellen, en riktig lite pudding. Kvälen forsatte men härliga samtal från vänner och familj som fyllde på i själen. Tack för allt!

Nu kväll men en Sherri liggandes på golvet efter att hon igår kväll blivit förföljd av en man i ibil ville vi inte låta henne sova själv denna natten. Hon kom till Caféet i afton med gråten i halsen över gårdagen och hade inte kunnat sova alls. Nu sover hon som en söt liten flicka.

Du natt för B efter en kväll som jag trotts all glädje jag omringas av har känt mig rätt tom. Saknad över vänner och familj och mammas mat, trodde jag aldrig skulle säga det men jag saknar mammas mat. Den växer jag nog aldrig i från. Saknar de svenska råvarorna. Men idag har jag lagat, frukostkorv (från mor) potatis och en löksås a la Blanche ;) Väldigt gott vart det.

Min födelsedag

Mannen som köpte min vackra tårta. Jemie.

Ellen och DingDong.