Tid för reflektion

”Ty ett barn är oss fött,

en son är oss given.

På hans axlar vilar herradömet,

och hans namn är;

Under, Rådgivare, Mäktig Gud,

Evig Fader, Fridsfurste”.

Jesaja 9:6

Ibland tror jag att det är en dröm, min resa i främmande land. Julen har inte varit sig lik. Den har vart fylld med vänner och mycket folk. Den 23 kom två av Ellens isbjönar från Sverige på besök till ett land i 23°C vilken dag. Den började i Taipei i ett försök att få vårt visum förlängt men det visade sig vara omöjligt, någonting som ingen tidigare sagt till oss trotts att vi besökt ett antal platser om vårt visum. Tårarna kom i vissheten om att jag måste lämna den plats och de människor som har kommit att betyda mycket för mig. Också för att vi vart här i 4 månader nu och ingen har talat om den lilla information att det faktiskt är omöjligt att ändra en bokstav i vårt pass från P Till R utan att lämna landet och komma tillbaka. Med den nya informationen började vi vår resa till Flygplatsen för att hämta björnarna J och A. Välkomna hit! Det är riktigt roligt att ni är här och förgyller inte bara er systers vardag utan även min. Tror jag sagt välkomna till dem mer än 100 gånger sedan de landade.

Julafton – spenderades i kyrkan med vänner och mycket mat och en stor julkonsert där vi var deltagare med både det ena och det andra. Det vart en uppskattande afton och två av våra icke kristna vänner följde oss till kyrkan vilket gjorde dagen till fullända.

Juldagen – Konsert dag! Under denna punkten vill jag börja med att TACKA ALLA som bidragit till denna konsert. Det har vart till så stor välsignelse och vi kan inte tacka nog så mycket. Pengarna som blivit över kommer vi att använda till anda projekt under resan och de som blir kvar när vi åker hem lämnar vi över till vår arbetsplats Cafét.

Denna dag, juldagen var en dag i välsignelsens tecken. Vi vaknar upp och hör att regnet kommit och medtagit sig kylan vilket vi inte såg som ett hinder trotts vissheten om att taiwaneser låser in sig när det regnar. Men det kom under dagen många vänner för att hjälpte oss förbereda inför kvällen som blev fantastik. Vi hade inhandlat ett stort antal ljus som fick pynta den gamla biltvätten där vi höll konserten. Mysigt, varmt och kärleksfullt är orden jag vill lägga över aftonen. Det kom ca 35 härliga taiwaneser och lyssnade och åt sig mätta på pepparkakor och andra små kakor inhandlade från IKEA.

Julhelgen leder mot sitt slut. Det har vart en oförglömlig tid. Just nu är jag så trött och kall att jag tror jag spricker men det är ingenting som hindrar mig från att forstätta vandra på Jhonglis gator och umgås med alla de vänner jag bundit kontakt med under mina 4 månader på andra sidan jorden.

Det är känslor som bubblar upp i mig när damen säger att vi måste lämna landet om två månader. Jag har börjat älska stället jag kommit till, caféet, vägarna jag går på, maten och framför allt folket. Så när damen säger att vi måste lämna allt innan mars kände jag mig tom. Musiken inom mig hjälper att känna. Idag är jag sorgsen att snart, mycket snart inte bo på ön mera. Livet går vidare som vanligt. Uppbrottet kommer ta i mig hårt, jag kan säga att det redan har börjat. Människor kommer och går som svängande dörrar genom livet. Personer kan vara en del av livet för en kort sekund, kanske stannar några kvar, kanske inte, men jag har haft det bra, riktigt bra. Tårarna stryker bara under detta vilket jag ser som en tacksamhet, att jag känner någonting.

"Like Time, there´s always time, on my mind.

So pass me by I´ll be fine. Just give me time" - Damind Rice

God Jul & Gott Nytt År!