Så mycket bättre...

Vi är alla av samma skrot och korn. Ingen av oss sticker ut. Vi är alla skapta av samma händer. Det kan vi se på våra hjärtan som slår. Därför när jag ser kärlek ges genom ord och beröring blir mina ögon likt ett barns på fallande gunga. Genom ordet och musikens klang har tv4 skapat ett program som häftar sig fast i mitt sinne. Det är mänsklig kärlek då den är som bäst. Varför känner jag så starkt?! Jag gråter till varje avsnitt och sitter och hoppas i hjärtat att få vara en del av det en dag. Så mycket bättre, lördag tv4 kl 20.00

Jag såg Skavlan i eftermiddags och och fick höra sångerskan Ida Marias historia. Från att vara med i en uttagning i Norge då hon vann en massa pengar, och efter att hon släppt en platta som fort hamnade på toppen, begav hon sig ut i den lilla världen på turné. Det blev för mycket för henne, hon kolappsade på senen i Boston under en stor konsert. Allting startade våren 2008 och kollapsen var i slutet av 2009 tror jag. 25 år gammal. Livet sprang i fatt henne, verkligheten.

Jag blir så tagen av historier jag hör runtomkring mig, människors liv bildar tillsammans boken till förklaringarna på hur man ska leva, det som Bibeln talar om och talat om i 2000 år. När den sätts framför ögonen så här är det lätt att ta det till sig. Det finns igen tid att förlora här på jorden. Igenting som kan hindra dig från att vara du, vara personlig med nya vänner och bekanta och vara privat med dem du håller kär. Ärligheten, öppenheten, drivkraften. Mitt bröst bär på någonting stort. Sanningen om livet. Jag brinner för människor, brinner för personen. Det är inte alltid jag vet hur jag ska gå till väga för att visa det men hoppas på att det räcker med att vara jag, vilket jag vet att det gör. Ingen är perfekt men alla är älskade och det kan jag lugna mig med. Oavsätt så är jag någons ögonsten. Att bli berörd, jag har lätt för att bli berörd. Livet har inverkan på mig och jag kan inte springa ifrån det, vill inte springa ifrån det. Men även om jag inte springer så vill jag så mycket men är även rädd för mycket. Rädslor. Vi föds med två rädslor, rädslan för höga ljud och rädslan för att falla. Stämmer det? Allting annat är bara påhittade rädslor som vi manipulerar våra kroppar att tro på.

Mitt hår har blivit krulligare. Lockarna krullar sig samman och gör små tussar som jag nästan måste klippa bort. Jag vill ha långt hår. Saknar att ha någonting liggandes på ryggen som jag kan sätta upp i en fin enkel tofs. När jag kommer hem får det bli lite förändring på den punkten efter det att jag fått jobb och kan betala håret vill säga.

SÅ MYCKET BÄTTRE blir LIVET om vi VANDRAR MED HOPPET!

Som en droppe på glasrutan en stormig dag, rinner tåren längs min kind för alla dem som tappat hoppet.

Jag älskar dig Mamma, och jag älskar dig Patricia. Jag älskar dig Moster.

Ta hand om varandra, låt inte livet springa ifrån er.

// Princessan på vift i den lilla Världen