Fyra veckor har gått sedan jag satte min fot på Transtrands konfirmationsläger 2011. Det är veckor som har känts som en vecka. Vi har hunnit med mycket skojsigt och annat mindre skojsigt men mesta dels så har det varit underbart. Att Gud är god det visste jag redan innan och att han vill använda mig i hans namn visste jag med och att få bli använd som tjänare i Guds familj som jag har fått göra nu under dessa veckor har varit helt fantastiskt. Jag har fått så mycket kärlek och gett ut så mycket kärlek att jag nästan ha spruckit mitt i tu. 27 konfirmander, 9 faddrar, 5 i personalen, 8 ledare och en Treenighet. Tillsammans med alla dessa har vi skapat ett minne för livet, så härligt.
Nu sitter jag här i min mor soffa och funderar över livet liksom så många gånger förr. Det är tomt men jag tror min hjärna behöver lite stillhet ett tag nu. På onsdag bär det iväg med båt till Gotland tillsammans med Lo och hennes päron, det ser jag verkligen fram emot. Några sommardagar på Gotland är aldrig fel, det förgyller bara sommaren än mer. Nu blir det till att bädda åt sig i bäddsoffan i sommar igen. Det är ingenting som jag inte har klarat av förr.
Nu mina ungar nu ska vi sova
alla små ungar i sina sängar.
O, deras mammor
O, deras pappor
Alla ska sova för nu är det natt
sova skall också var eviga katt
Tack för Detta min Barmhärtige Fader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar