Att leva i Sagan

Det är sant att sagor finns på riktigt. Alla liv är sagor på sitt lilla vis. Om du bara låter det vara så. Vad definierar en saga? En prins och en princessa och en massa djur och den måste utspela sig i skogen etc. Nej, livet kan vara en saga för den som låter det vara så. Genom att tro så lever du i en saga där det goda kommer att vinna i slutet. Mörkret är mörkare än i de sagor som du är van vid. Mörkret har större kraft, större inverkan och påverkan än i de sagor vi är vana vid. Men livet är en saga om du tror. Om du låter dig själv våga tro. I livets saga är inte allt lätt, motgångar kan stå vid varje hörn och allt kan kännas tomt men om du tror så kommer livets saga sluta lyckligt. Om du tror så vänds livets motgångar till någonting gott, alltid. Om du tror så lever du i Sagan. Och sagan flätar dig samman med människor som hjälper dig växa och som hjälper dig vara hjälten. Det är sant att sagor finns på riktigt. De finns i djupet av ditt hjärta.

Jag har levt i filmernas värld den senaste veckan. Det brukar bli så för mig ibland. Jag trivs med hur driften ur filmer får mig att känna. Hur jag känner inspirationen när en filmskapare gjort en succé. I afton har jag sett filmen August Rusch. En film som alla borde se. En film som får alla sinnen att vilja skapa vilja leva vilja vara. Här om dagen såg jag filmen The Notbook, även den en film som jag tycker alla borde se. En kärleksberättelse som filskaparen fångar med fantastiksa bilder och skådespeleri. Det är inget öga som är tort efter en film som denna.

I morgon bär det iväg till IKEA med vår kära vän Peter. Vi har skämtat om det i två veckor nu att vi måste vara utvilade när vi ska umgås med honom en hel dag för han har energi likt ingen annan. Det är knappt att vi hänger med i svängarna. Men han är god omtänksam och heljärtad i det han gör så jag ser verkligen fram emot detta.

I övrigt i helgen har vi klättrat i berg. Med klättrat så menar jag klättrat. De var trappor inte likt något jag sett förut. Svetten var min närmaste vän under dessa timmar. Kunde vrida ut tröjan när vi vandrat klart. Dagen slutade på en Japansk restaurang, där jag fick in det äckligaste jag ätit här sedan jag kom hit. Blanche mage blev besviken men jag åt ändå upp, hörde mammas röst; har man tagit för sig så ska man äta upp, har inte alltid vart min speciallité men jag jobbar på den ;) och jag tog ju egentligen inte för mig men det var mat..

Nu en tidig natt, för B har gått och blivit lite hostig och slemmig i halsen, inge vidare. Kan det vara så Mimmi att om psyket vill ligga hemma och ta det lugnt i några dagar kan kroppen haka på med att bli sjuk? Jag har känt mig lite seg och o taggad på vardagen de senaste dagarna kanske därför film sjukan kommit också... Men den varar inte för evigt, ingen av sjukdomarna och det är ju bra.

Natt natt natt natt