Det som händer när Herren är med dig är alltid en överraskning.

Om jag vore ett barn med en hel familj hade jag inte vart den jag är idag. Uppväxten påverkar även om man vill eller inte, Herren använder det alltid till det bästa och de kan vi vara glada över. Min mor är den som lärt mig de viktigaste i livet vilket är, att älska, att tro och att aldrig sluta hoppas.

Idag har jag fått lära mig hur jag gör Decoupage vilket inne bär, limma på urklippta servetter på ett föremål. Det är väldigt rofyllt och det blir riktigt fin om man är duktig på att klippa i papper ;) Eftermiddagen har vi spenderat med vår vän Sharry och hennes församling vid en restaurang/lokal. Ätit oss mätta på härlig tawanesisk mat, det kommer allitid in mer än 10 rätter när man äter ute med taiwanesiska människor, de vill inte känna sig snåla så de tar fram allt det har och vilka måltider det blir därefter. Tack Gud för den!

I måndags besökte vi Ungdom Med Uppgift´s bas här i Taiwan, i en stad vid vattnet norrut. Vi kom till en lokal med fler vita än jag sett på länge, det kändes lite konstigt faktiskt, i vår stad är det inte jätte många utlänningar så vi hälsar på varandra när vi möts och här kommer vi in i en full lokan med västerlänningar jag fick lite av en nervositets mage men jag överlevde och fick en välsignad dag bland människor som inspirerade mig. UMU har någonting som kallas DTS vilket är en lärjunge skola som riktar in sig på mission. Den varar i 5-6 månader och går att göra världen över, men jag fastnade för basen i Taiwan.

Även om det går riktigt bra mellan mig och Ellen så kan vi båda två sakna den gemenskap som finns bland kristna då vi sitter vid matbordet/fikabordet/... och samtalar om Herren, om livet och om allt där emellan . Vi har inte riktigt funnit någon sådan plats tills nu. Idag träffade vi 5 personer från YWAM (Youth With A Mission, engelska namnet) i Sherrys kyrka, det vart även denna gången en härlig inspirerande afton med samtal mat och bön.

Jag slits lite mellan tankar kring att vara kvar i Sverige till hösten när jag kommer hem och funderingar kring att komma tillbaka till Taiwan och göra en sådan DTS. Slits är kanske just nu ett stort uttryck men det finns i mina tankar och böner och ni får gärna hjälpa mig be över detta. Tack!

Att göra ett val är inte alltid lätt, det är ofta inte lätt.

Om det skulle påverka hela familjen till det bättre men onda krafter drar dig tillbaka för att rädslan tar över om vad som komma när steget är taget mot ljuset.

Du känner frid i Hjärtat när du hör Herrens namn och ord och vill våga följa men är ändå rädd för vad den övriga familjen ska tycka. Du känner frid i kroppen men kan trotts detta inte följa.

När andra människor ser ned på ens val kan det vara svårt att vandra, det är då vi som medmänniskor kommer in och gör vårt jobb. Bön, varma ord, kramar, förståelsen gör att jaget kan vandra vidare. Men vad gör vi med krafterna som drar tillbaka? Vi påminner varandra om att Herrens kraft är större än någon annans. Det står skrivet så många gånger i vår skrift.

Idag fick jag med mina nya vänner be för en man som känner just så. Hans buddistiska bakgrund med dess historia skrämmer honom att våga tro. Han ville att vi skulle be för honom och hans situation. Herren är verkligen god. Familjen var så vacker. Kvinnan brann verkligen för sin familj och sin man, det var så inspirerande att se. Ni får gärna be en bön eller två för denna familj och andra i den situationen som är väldigt vanlig i dessa trakter av världen. Rädslan över att bli förföljd av sina förfäder etc.

Kylan är kommen och vi går numera runt i stickade tröjor och sjalar. Det har sjunkigt till 19 grader om nätterna och det är en kyla som stannar kvar innanför väggarna som inte är så tjockt isolerade. Men jag njuter, det är härligt på sitt lilla vis. Vi får tända ljus för att få upp värmen i rummet och vi får sova med tjocka strömpor vilket jag tycker är rätt mysigt.

Nu ska jag sova!

Puss&Kram