Kyssen - Gustaf Klint

Började dagen med att tycka synd om mig själv. Jag haren liten period i livet av själv-insikt och funderingar kring vem jag är och vad jag egentligen gör med mitt liv. Vilka vanor som är bra vanor och vilka som är mindre bra. Jag skulle kunna säga att jag går igenom lite av en mini kris, men ingenting o oroa sig över, även om jag inte har koll på läget just nu så vet jag tack och lov iaf en som har det.

Jag har gått igenom mina kläder i eftermiddag och testat hälften innan jag gav plaggen en plats i garderoben. Sedan har jag gått ner med mina kartonger i källaren så ny är det mindre kvar att gör i rummet. Vad som fattas är en skrivbordsstol som passar till mormors matbord. Det är ett vackert bord, jag kan tydligt se i bordsskivan vart hennes plats var.

Det finns så mycket som jag vill tala om för henne. Jag vet inte om det är för att jag vet att jag inte kan berätta saker för henne som jag vill eller för att jag faktiskt saknar henne och blir påmind om det hela tiden, av mig själv och av kort och brev som vi skickat till varandra.

På mitt/mormors bord står min tavla som jag en gång för några år sedan fick av två fina vänner. Den föreställer en man och en kvinna som kysser varandra. Kyssen av Gustaf Klint.

Den går i guld och gula färger och är helt bedårade. En hängiven kvinna som vilar tryggt i sin makes famn. Den beskriver kärleken för mig.

Nu får det vara nog med plock i rummet för idag.

Nu väntar en varm och härlig dusch.

Listen to this song, varm and tender!

Diana Krall – So Nice