Den vita Princessan på vift

Regnet kom och regnet stannade i det ser jag glädje glädje och åter glädje!

Jag läser i bok - Vägvisaren av Magnus Malm, om livet som en andlig ledare. Är det någonting man föds in i eller någonting som man växer in i? På vagnen idag satt jag tillsammans med en mor och hennes två sönder. Hon kommunicerade inte alls med dem båda utan blev bara arg så att båda pojkarna började skrika och ho

n bad dem vara tysta. Killarna bredvid mig, eller männen, bad den äldsta kille komma och sätta sig hos dem, fint tyckte jag, dem försökte stilla situationen. Det kändes i luften att det var en ung och trött mor som satt bredvid mig och jag såg det på henne, hon var sliten. Jag önskade för ett tag att jag kunde ta över hennes mamma roll men kände inte att jag kunde erbjuda mig. Moderkänslorna flödade och jag frågade mig själv, hade jag behandlat pojkarna på lika sätt? Jag bad en bön för dem och över mig själv och min mor, jag bad, Gode Gud, kan jag få barn snart så min mor kan få vara en del av deras liv. Jag kommer behöva det stödet. Jag vill jag vill jag vill ha min mor med i den resan. Den som lever får se!