Det är ok att det blir tyst ibland

Pinsam tystnad är bara brist på självinsikt.

Sommaren leder sakta men säkert mot sitt slut och jag blickar förväntansfullt mot hösten och allt vad den har att erbjuda. Det är mindre än 3 1/2 månader kvar tills jag fyller år. Funderar redan över vilken slags tårta jag ska göra till mig själv. Vart jag ska bo och i vilken soffa som jag ska bjuda in mina vänner till för att fira ännu ett lärorikt år i livet. För värt att fira det är det. Senast jag blev äldre på pappret hade jag och Ellen en liten show på vårt café och sedan kom Sharri med färgglada höstlöv som vi hjälte henne med att klippa ut.

Sinnestillstånd: Konstigt lycklig. Ser ljuset klart i tunneln. Älskar överraskningar.

Jag kom inte in under andra intagningen heller, så någon socionom student av Blanche blir det inte nu till hösten i alla fall. Först kändes det olyckligt och jag kände mig otillräcklig, men jag öppnade ögonen och såg att ett nytt fönster hade öppnats och jag välkomnade Credo in i mitt liv med nya ögon. En stor del av min förväntan ligger i arbetet jag ska utföra under hösten.

När skulle du säga att du känner en person? När du vet hur den vill ha sitt kaffe utan att blinka. Eller när personen ringer i samma stund som du slår numret till denne. Eller när någon svarar på frågor åt dig som du trodde bara du kunde svaret på men som visar sig ha halkat ur din mun till denne någon gång för länge sedan. Minst en gång om året tänker jag över, hur vida jag känner mig känd eller inte. Och med det så menar jag om det verkligen finns någon som känner mig på riktigt. Så samma fråga igen; när skulle du säga att du känner en person? Jag tycker det är en klurig än som är värd att tänkas på, lika så; När anser du att någon känner dig?

Den fanns där; gnistan

Jag trodde jag visste allting

Allting var perfekt

men så började det skjuta, ett ekande ljud som trängde sig på

det var inte välkommet men knackade så hårt på rutan att allting sprack.

Det låg som glassplitter överallt på golvet.

Nu visste jag att jag visste allting,

allting som jag behövde veta för att allting skulle vara perfekt.

Gnistan var inte ämnad för mig, inte nu.