"Delad glädje är dubbel glädje"

Elin & Elin & Blanche - Öppen Forum på Credoakademin den 6 maj 2011 - Vi berättade om våra halvår runt om i världen. Indien, Tanzania och Taiwan. Det blev en härlig stund tillsammans. Tack för den!

Dem som läser om mig här på "Den vita Princessan på vift" vet att jag har varit i Taiwan i ett halv år och att jag varit tillbaka hemma i Sverige i lite mer än två månader nu. Under denna tiden har jag dels lärt känna mig själv bättre och min resfamilj Ellen och framför allt lärt känna Jesus Kristus bättre. Genom att vara den jag är har jag fått betyda oerhört mycket för människor i min närhet. Fått påverka oftast till det bättre och fått lära mig att ingenting här i livet går att planera in i minsta detalj. Min sista vecka i Taiwan fick mitt jag uppleva nästan alla känslor på en och samma gång. Jag var lycklig över min tid på ön. Tacksam över mina nya vänner. Ledsen över att behöva lämna tidigare än planerat. Ångestfylld över hur livet skulle bli back in Sweden. Arg för min väska inte rymde all min övervikt. Sorgsen över att min mormor gick bort. Denna veckan är en av de mest innehållsrika veckorna i mitt känsloliv. På många sätt är jag stolt över mig själv för att jag lyckades sörja min mormor samtidigt som jag packade ner ett halvår av mitt liv på andra sidan jorden i en väska.

Jag vill bli mer lik dig, Jesus!

Jag vill bli mer lik dig, jag vill vara ett redskap i din hand och jag vill bli mer lik dig.

Jag står på båda benen i dag, och med båda fötterna på jorden. Jag vet inte vad som händer mig i höst, vart jag kommer att bo och leva, det gör livet spännande. I sommar ska jag jobba som ledare på ett konfirmationsläger vilket jag är nervös över men jag tror mig ledas i det och har stora förväntningar på vad som komma skall. Livet blir inte som vi tänker oss i alla lägen och ingenting är omöjligt för Herren. En dag kommer han tillbaka och jag vill leva mitt liv idag som om det vore den sista, ingenting vill jag ångra den dagen jag står inför Herren. Jag är en syndare liksom alla andra men jag strävar efter att bli den som jag vill vara.

Min mor sitter bredvid mig och berättar om hur hon vill ha sin begravning. Hon säger att det är viktigt att prata om, vilket det är på många sätt. Vi vet inte hur livet ser ut i framtiden. Jag brukar säga att Framtiden är nu, att vi lever i den hela tiden. Varje dag kan vara den sista.

Regn och åter regn. Renar själen, renar kroppen. Regnet hjälper mig att andas rent. Kroppen fylls på nytt när det regnar. Ande i ande, regn i regn, jag en del av dig vill bli en dag. Renheten i min gestalt.