En resa i resan likt ingen annan.

Mer info om den kommer snart...

Mor Min

Alla förändras. Ofta åt håll vi inte trodde var möjliga.

Vill inte alla utvecklas, bli starkare, uthålligare, gladare?! Jag vet att jag vill det.

Min mor utvecklas i en takt som jag inte alltid är sams med, men hon gör det med vilja för att hon vill bli starkare, uthålligare och gladare. Och för det älskar jag henne.

Jag är glad över att min mor är min mor och att jag nu efter många år kommit fram till att vi är rätt lika ändå. Det tog långt tid att förstå men så är fallet och jag ser upp till hennes person. Liksom jag, vill hon göra världen till en bättre plats genom att älska och finnas till. Det kanske vi inte alltid gör på samma sätt men vi finns där om någon behöver hjälp. Och vi hjälper så gott vi kan. Jag älskar dig för det mor. Jag älskar dig. Nu och Alltid och i evigheters evigheter för att du vågar vara du trotts dina flickor som inte alltid gör det lätt för dig. Och jag älskar dig för att du vågar låta dig förändras.

Kärlek i överflöd. Kärlek till Dig. Kärlek till min ända mor.

"Främlingar är familj du ännu inte lärt känna" – Ur filmen Five people you meet in heaven

Alla är vi av samma skrot och korn. Ett liv påverkar ett annat och på så vis är vi samma kropp.

Färg & Regn

Livet är som ett spel. Ena stunden rullar det på som en boll på en fotbollsplan och i den andra stunden står det still som Kungen på ett schackbräde. Man kan säga att bollen i spelet är den som ger allt rullning och att spelarna de som gör det innehållsrikt. Kungen är den som ger stabilitet och har allt ansvar den som ger beskyddet till de andra spelarna den som säger till dem vart de ska gå så de inte går förlorade. Livets spel är som havets vågor, oförutsägbara men så länge du har bollen i rullning och i ryggen Kungen så går det inte annat än vinna detta spel som kallas livet. Till AG!

Taiwan have touched my Heart

Det har känts lite som att jag vandrat på moln den senaste tiden. Livet har rullat på som vanligt på många sätt men i kroppen har jag känt ett översvämmande av tacksamhet. Över platsen, över människorna och tacksamheten bara ökar hela tiden. En tid, en period i livet som ingen kommer kunna ta ifrån mig.

Grattis Grattis du Vackra Balad, 24 år den 18 januari och redan ur sexig, tänk hur sexig du kommer vara vig 50.

En liten lätt förkylning har knackat på dörren och jag kunde inte annat än välkomna den efter en vecka med baciller i lägenheten likt, O & E & J. Härliga baciller!

Tiden går, åren går och såren läks från mina fötter.

En tid i väntan, en tid av längtan en tid av överväljande fasader.

I år är det som i går fågeln på min balkong sjung om ljusa nätter.

Idag är det som då när hästen galopperade ner mig under ett träd en vinter tid.

Jag kom på fötter och tiden började rulla igen.

Tiden går, åren går och såren läks från mina händer. Det ekar i min själ en sång om lycka, det ekar som i grottan jag en gång bodde i. Det ekar för att påminna mig om min melodi som finns i nuet inuti och utanför. Melodin om mitt liv.

Det bar iväg med två vänner en Ellen och en snygg bil till en stad utanför Taipei. Eller det var mer som en by. Regnet föll hårt på våra huvuden och temperaturen visade 5°C vilket nästan inte var ok. Vi kom till en plats där tiden stått still. Vi vandrade upp och ned för smågator och Ellen köpte tre fantastiska lampor. Efter att både skor och strumpor blivit blöta satte vi oss i den snygga bilen, som vi lånat av vår väns far. Sedan bar det iväg hemåt. Då kan man kanske tro att om det är kallt ute så är det iaf varmt inne men icke, inte i Taiwan, så vi bullade upp oss med filtar och kuddar framför vår lilla värme fläkt som värmde fötterna en aning. Men jag tror inte kroppen min blev varm på hela den natten, det saknades en karl vid min sida.

Drömmar skrivna på en stor grön lampa.

And one Farmer!

Tid för reflektion

”Ty ett barn är oss fött,

en son är oss given.

På hans axlar vilar herradömet,

och hans namn är;

Under, Rådgivare, Mäktig Gud,

Evig Fader, Fridsfurste”.

Jesaja 9:6

Ibland tror jag att det är en dröm, min resa i främmande land. Julen har inte varit sig lik. Den har vart fylld med vänner och mycket folk. Den 23 kom två av Ellens isbjönar från Sverige på besök till ett land i 23°C vilken dag. Den började i Taipei i ett försök att få vårt visum förlängt men det visade sig vara omöjligt, någonting som ingen tidigare sagt till oss trotts att vi besökt ett antal platser om vårt visum. Tårarna kom i vissheten om att jag måste lämna den plats och de människor som har kommit att betyda mycket för mig. Också för att vi vart här i 4 månader nu och ingen har talat om den lilla information att det faktiskt är omöjligt att ändra en bokstav i vårt pass från P Till R utan att lämna landet och komma tillbaka. Med den nya informationen började vi vår resa till Flygplatsen för att hämta björnarna J och A. Välkomna hit! Det är riktigt roligt att ni är här och förgyller inte bara er systers vardag utan även min. Tror jag sagt välkomna till dem mer än 100 gånger sedan de landade.

Julafton – spenderades i kyrkan med vänner och mycket mat och en stor julkonsert där vi var deltagare med både det ena och det andra. Det vart en uppskattande afton och två av våra icke kristna vänner följde oss till kyrkan vilket gjorde dagen till fullända.

Juldagen – Konsert dag! Under denna punkten vill jag börja med att TACKA ALLA som bidragit till denna konsert. Det har vart till så stor välsignelse och vi kan inte tacka nog så mycket. Pengarna som blivit över kommer vi att använda till anda projekt under resan och de som blir kvar när vi åker hem lämnar vi över till vår arbetsplats Cafét.

Denna dag, juldagen var en dag i välsignelsens tecken. Vi vaknar upp och hör att regnet kommit och medtagit sig kylan vilket vi inte såg som ett hinder trotts vissheten om att taiwaneser låser in sig när det regnar. Men det kom under dagen många vänner för att hjälpte oss förbereda inför kvällen som blev fantastik. Vi hade inhandlat ett stort antal ljus som fick pynta den gamla biltvätten där vi höll konserten. Mysigt, varmt och kärleksfullt är orden jag vill lägga över aftonen. Det kom ca 35 härliga taiwaneser och lyssnade och åt sig mätta på pepparkakor och andra små kakor inhandlade från IKEA.

Julhelgen leder mot sitt slut. Det har vart en oförglömlig tid. Just nu är jag så trött och kall att jag tror jag spricker men det är ingenting som hindrar mig från att forstätta vandra på Jhonglis gator och umgås med alla de vänner jag bundit kontakt med under mina 4 månader på andra sidan jorden.

Det är känslor som bubblar upp i mig när damen säger att vi måste lämna landet om två månader. Jag har börjat älska stället jag kommit till, caféet, vägarna jag går på, maten och framför allt folket. Så när damen säger att vi måste lämna allt innan mars kände jag mig tom. Musiken inom mig hjälper att känna. Idag är jag sorgsen att snart, mycket snart inte bo på ön mera. Livet går vidare som vanligt. Uppbrottet kommer ta i mig hårt, jag kan säga att det redan har börjat. Människor kommer och går som svängande dörrar genom livet. Personer kan vara en del av livet för en kort sekund, kanske stannar några kvar, kanske inte, men jag har haft det bra, riktigt bra. Tårarna stryker bara under detta vilket jag ser som en tacksamhet, att jag känner någonting.

"Like Time, there´s always time, on my mind.

So pass me by I´ll be fine. Just give me time" - Damind Rice

God Jul & Gott Nytt År!