söndag 28 november 2010
Välkommen in i vårt Julmys
söndag 21 november 2010
Så mycket bättre...
Jag såg Skavlan i eftermiddags och och fick höra sångerskan Ida Marias historia. Från att vara med i en uttagning i Norge då hon vann en massa pengar, och efter att hon släppt en platta som fort hamnade på toppen, begav hon sig ut i den lilla världen på turné. Det blev för mycket för henne, hon kolappsade på senen i Boston under en stor konsert. Allting startade våren 2008 och kollapsen var i slutet av 2009 tror jag. 25 år gammal. Livet sprang i fatt henne, verkligheten.
Jag blir så tagen av historier jag hör runtomkring mig, människors liv bildar tillsammans boken till förklaringarna på hur man ska leva, det som Bibeln talar om och talat om i 2000 år. När den sätts framför ögonen så här är det lätt att ta det till sig. Det finns igen tid att förlora här på jorden. Igenting som kan hindra dig från att vara du, vara personlig med nya vänner och bekanta och vara privat med dem du håller kär. Ärligheten, öppenheten, drivkraften. Mitt bröst bär på någonting stort. Sanningen om livet. Jag brinner för människor, brinner för personen. Det är inte alltid jag vet hur jag ska gå till väga för att visa det men hoppas på att det räcker med att vara jag, vilket jag vet att det gör. Ingen är perfekt men alla är älskade och det kan jag lugna mig med. Oavsätt så är jag någons ögonsten. Att bli berörd, jag har lätt för att bli berörd. Livet har inverkan på mig och jag kan inte springa ifrån det, vill inte springa ifrån det. Men även om jag inte springer så vill jag så mycket men är även rädd för mycket. Rädslor. Vi föds med två rädslor, rädslan för höga ljud och rädslan för att falla. Stämmer det? Allting annat är bara påhittade rädslor som vi manipulerar våra kroppar att tro på.
Mitt hår har blivit krulligare. Lockarna krullar sig samman och gör små tussar som jag nästan måste klippa bort. Jag vill ha långt hår. Saknar att ha någonting liggandes på ryggen som jag kan sätta upp i en fin enkel tofs. När jag kommer hem får det bli lite förändring på den punkten efter det att jag fått jobb och kan betala håret vill säga.
SÅ MYCKET BÄTTRE blir LIVET om vi VANDRAR MED HOPPET!
Som en droppe på glasrutan en stormig dag, rinner tåren längs min kind för alla dem som tappat hoppet.
Jag älskar dig Mamma, och jag älskar dig Patricia. Jag älskar dig Moster.
Ta hand om varandra, låt inte livet springa ifrån er.
// Princessan på vift i den lilla Världen
onsdag 17 november 2010
Påfyllning av te & livsnjutning
Vinden förde oss till en plats som fick hjärtat att andas kärlek.
Talades om livet och små minnen vi delar, fann jag oss sittandes på cafét, La Promenad, hållandes var sin kopp te i handen.
Över bordet hördes ord i formulering kring dop och morgonrutiner.
Efter någon timme i en del av paradiset återvänder vi till vardagen med påfyllning av te och livsnjutning.