Det som händer när Herren är med dig är alltid en överraskning.

Om jag vore ett barn med en hel familj hade jag inte vart den jag är idag. Uppväxten påverkar även om man vill eller inte, Herren använder det alltid till det bästa och de kan vi vara glada över. Min mor är den som lärt mig de viktigaste i livet vilket är, att älska, att tro och att aldrig sluta hoppas.

Idag har jag fått lära mig hur jag gör Decoupage vilket inne bär, limma på urklippta servetter på ett föremål. Det är väldigt rofyllt och det blir riktigt fin om man är duktig på att klippa i papper ;) Eftermiddagen har vi spenderat med vår vän Sharry och hennes församling vid en restaurang/lokal. Ätit oss mätta på härlig tawanesisk mat, det kommer allitid in mer än 10 rätter när man äter ute med taiwanesiska människor, de vill inte känna sig snåla så de tar fram allt det har och vilka måltider det blir därefter. Tack Gud för den!

I måndags besökte vi Ungdom Med Uppgift´s bas här i Taiwan, i en stad vid vattnet norrut. Vi kom till en lokal med fler vita än jag sett på länge, det kändes lite konstigt faktiskt, i vår stad är det inte jätte många utlänningar så vi hälsar på varandra när vi möts och här kommer vi in i en full lokan med västerlänningar jag fick lite av en nervositets mage men jag överlevde och fick en välsignad dag bland människor som inspirerade mig. UMU har någonting som kallas DTS vilket är en lärjunge skola som riktar in sig på mission. Den varar i 5-6 månader och går att göra världen över, men jag fastnade för basen i Taiwan.

Även om det går riktigt bra mellan mig och Ellen så kan vi båda två sakna den gemenskap som finns bland kristna då vi sitter vid matbordet/fikabordet/... och samtalar om Herren, om livet och om allt där emellan . Vi har inte riktigt funnit någon sådan plats tills nu. Idag träffade vi 5 personer från YWAM (Youth With A Mission, engelska namnet) i Sherrys kyrka, det vart även denna gången en härlig inspirerande afton med samtal mat och bön.

Jag slits lite mellan tankar kring att vara kvar i Sverige till hösten när jag kommer hem och funderingar kring att komma tillbaka till Taiwan och göra en sådan DTS. Slits är kanske just nu ett stort uttryck men det finns i mina tankar och böner och ni får gärna hjälpa mig be över detta. Tack!

Att göra ett val är inte alltid lätt, det är ofta inte lätt.

Om det skulle påverka hela familjen till det bättre men onda krafter drar dig tillbaka för att rädslan tar över om vad som komma när steget är taget mot ljuset.

Du känner frid i Hjärtat när du hör Herrens namn och ord och vill våga följa men är ändå rädd för vad den övriga familjen ska tycka. Du känner frid i kroppen men kan trotts detta inte följa.

När andra människor ser ned på ens val kan det vara svårt att vandra, det är då vi som medmänniskor kommer in och gör vårt jobb. Bön, varma ord, kramar, förståelsen gör att jaget kan vandra vidare. Men vad gör vi med krafterna som drar tillbaka? Vi påminner varandra om att Herrens kraft är större än någon annans. Det står skrivet så många gånger i vår skrift.

Idag fick jag med mina nya vänner be för en man som känner just så. Hans buddistiska bakgrund med dess historia skrämmer honom att våga tro. Han ville att vi skulle be för honom och hans situation. Herren är verkligen god. Familjen var så vacker. Kvinnan brann verkligen för sin familj och sin man, det var så inspirerande att se. Ni får gärna be en bön eller två för denna familj och andra i den situationen som är väldigt vanlig i dessa trakter av världen. Rädslan över att bli förföljd av sina förfäder etc.

Kylan är kommen och vi går numera runt i stickade tröjor och sjalar. Det har sjunkigt till 19 grader om nätterna och det är en kyla som stannar kvar innanför väggarna som inte är så tjockt isolerade. Men jag njuter, det är härligt på sitt lilla vis. Vi får tända ljus för att få upp värmen i rummet och vi får sova med tjocka strömpor vilket jag tycker är rätt mysigt.

Nu ska jag sova!

Puss&Kram

Jag drömmer om den första snön

Om jag vore en del av ett land, tror jag mig tillhöra Sverige. Vilken natur. Har nog aldrig saknat någonting så mycket som den svenska naturen. Nu får jag uppleva någonting annat och det är för härligt men magin som ligger över den första snön hemma är oslagbar.

Godnatt

Tyfonen gör mig full...

Efter att ha sett filmen Stand by Me förlänger jag livet med hästlängder. På det viset att den ger en känslan att allt är möjligt. Enkelt men sant. Så länge du själv tror på det så gör du det omöjliga möjligt.

Det regnar som om det kommer en ny tyfon snart så vi har fastnat i lägenheten på våra sängar. Jag med att se film och skriva och Ellen med att sova efter att ha gått upp tidigt för att springa. Varje torsdag ska vi jobba några timmar på second hand butiken, det är den uppgift som jag finner mig mest missanpassade till. Eller vet inte om det är de rätta ordet men vi är överbemannade under den tiden, många personer på liten yta så jag känner det som om vi inte gör någon nytta egentligen. Det finns ingen specifik uppgift att göra för oss så i några timmar går vi bara runt och gör ingenting vilket känns väldigt onödigt, men vi gör det bästa av situationen och det är fina människor vi har omkring oss iaf. Hemma går man till jobbet oavsett hur man mår, så borde det väl vara här med? Men hemma får jag betalt då betalar jag inte som här. Det är en svår känsla när jag vet att jag betalar för att var här och då om jag en dag inte vill jobba som nu när jag finner mig ta andras arbetsuppgifter då är det ju inte roligt. Jag som volontär vill känna att jag fyller ut där det ”fattas” och det gör vi när vi lär ut engelska och har samtal på engelska med dem som kommer till caféet kvälls tid vilket är underbart. Men är det ok att jag inte går varje torsdag, jag vet inte... Rent hederligt; nej och det är väl där jag egentligen borde stanna i tankarna och vandra vidare?!

I eftermiddags när vi kom till Caféet efter lunch hade bossarna var där och vänt upp och ned på stället. Ingenting stod där det brukade för nu skulle en ny disk komma som i mina ögon var ett ned köp. Inte mysig för fem öre. Alla som jobbar på caféet stod och tittade på och förstod inte vad bossarna ville gör egentligen, vi alla var nöjda med hur det såg ut förut men det är inte vi som bestämmer. Vi följer bara och gör som vi blir tillsagda. Synsättet så cheferna och de anställda är annorlunda här. Det är en som bestämmer och de andra kan inte riktigt säga emot. Men eftersom jag inte kommer härifrån är jag inte rädd för att säga vad jag tycker vilket är lite nytt för dem andra. Visserligen håller jag tyst om det mesta för att visa respekt men ibland så. Detta är något som jag tycker är rätt svårt att behålla för mig själv, att bara bli omkring skickad och inte förstå vad eller varför jag gör det jag gör men tiwaneserna är vana vid det så jag försöker anpassa mig. Tror jag gör det bra för det mesta, tycker lite synd om Ellen bara, som får höra mina klagomål över ”bossandet”. Men jag slutar när jag märker att hon lagt dövörat till ;) oftast...

Mina exem på händerna har blivit värre under natten, nu ser fingrarna ut som små uppblåsta korvar med små vatten blåsor. Dem kliar inte men de stör eftersom fingrarna blir otympliga. Det kommer och går dessa exem och enligt docktorn både i sverige och hemma finns det inte så mycket att göra åt det men än att inte vara under vatten för mycket och smörja in med lite salvor. Men det kommer följa mig livet ut vilket känns super härligt, dem hindrar mig ibland för att det kliar så jag har svårt att koncentrera mig. Men det är väl bara en liten baggis. Be gärna för händerna mina.

Tyfonen heter "Megie" och borde vara hos oss i morgon fredag eller under lördagen, denna gången är den större så be för oss och våra vänner nu under helgen.

Prosit - Gud välsigne dig - Tack

Kvällens roliga, få pinnen från läppen till munnen.

På återseende!

Njut av den första snön åt mig så länge. Tack!

Taipei 101

En gång i tiden var detta världens högsta hus.

En regnig huvudstad.

Jag föredrar beef!

Jing, Ellen och Blanche

Ett nytt besök i huvudstaden Taipei i går slutade inte riktigt som vi planerat. Vi fick inte de vi kom dit för och det visade sig senare att vi inte behövde pappret som vi åkt dit för att få en stämpel på, lite drygt med så kan det vara. Upp ner hit och dit. Men vi fick några trevliga timmar i staden med en god vän trotts allt.

Dagen idag har vi försökt fixa med visum. Det slutade med att vi kommer göra en ny läkarundersökning som den jag gjorde innan jag for hit. Det känns lite bittert eftersom jag har papper med mig med den information de behöver men dem gäller inte här för det fattas en stämpel. Och så kostade dem mycket pengar i Sthlm. Men så kan det var, det är väl bara pengar säg en världslig sak... Upp ner hit och dit. Bittra tant Blanche på besök i huvudet.

Vad vore livet utan dig?

Vad vore livet utan mig?

Vad vore livet utan er?

Vad vore livet utan oss?

INGENTING!

Kvällen slutade på Kafét som vanligt. Med brist på annat spelades härliga filmsnuttar in med lite härlig musikalitet. Fick tyvärr inte upp någon här nu men den som väntar på något gott ;)

Jag älskar er mycket syster yster och snoriga mor!

Tack för idag!

Vilken dag. Vilket liv. Vilken Skapare!

Efter en månad en vecka och 4 dagar på denna ö tyckte vi det var dax med en titt på vattnet. Vi sätter oss i en buss som vår vän Peter så fint pekat ut åt oss och inväntar synen på det stora "blå". Det visade sig vara det stora "grå" och mycket blåsigt, nästan så att jag blåste bort. Men det luktade hav och det var soligt och varmt och super härligt.

Mycket fisk på marknaden och många tillagnings metoder. Vi fick i oss någon stor friterad boll med musslor och vitkol till frukost som smakade helt ok. Efter ett litet mindre inbrott kom vi över från vår sida till stranden som väntade på oss likt en äng väntar på sina blommor en vårdag :)

Efter att ha blivit blöta om byxor tog vi av oss till trosor och gick i vattnet som måse ha varit upp mot 27°. Vi valde att inte ta med våra badkläder men det går alltid bra att nuda tänkte vi som hastigast. Så vi gick en liten bit ifrån de få människor som var på denna rätt stora strand och tog av oss bart om överkroppen och satte oss i vattnet och njöt. Trotts de salta äckliga vatten som hamnade på mina läppar vart det en riktigt härlig stund. När vi ser att våra väskor som legat en bra bit bort från vattnet nu nästan fylls av det springer våra halvnakna kroppar fort upp och möts av hårda sand vindar vilket var mindre uppskatade. Jag har fortfarande sand i öronen och kommer förmodligen ha ett bra tag framöver. Vi hittade några välformade stenar som vi ta oss på och somnade gott i solen någon timme innan våra magar skrek på mer mat.

Vi lyckades utan någon större hjälp ta oss till vattnet, njuta och ta oss hem igen.

Vilket dag. Vilket liv. Vilken skapare!

Dagen spenderad ute i hetta tenderar till solbränna, så nu är min lilla näsa röd och lika så mitt bröst. Det svider lite men jag ska strax sova på saken så jag hoppas att det lägger sig. Min rumskamrat "kräftan" säger att hennes brukar lägga sig efter en natt.

Det var vårt lilla äventyr idag :)

Fiskebåt.

Fiskare.

"Inbrottet"...

Vi.

Kram och godnatt!

26° Taiwan

4° Stockholm

Dagen Idag

Idag har vi haft vår kinesiska lektion, fick lära oss månaderna det kommer nog till mer använning än att kunna tala om hur arg och irriterad man är vilket vi fått lära oss de två senaste veckorna. Hon är kunnig vår lärare men lite svår att komma in på livet. Hon är söt och snäll men när hon börjar med hennes upprepningar vilket hon gör nästan hela tiden, måste jag hålla irritationen tillbaka. Man kan knappt fråga henne något när hon satt i gång och upprepa och jag känner mig dum om jag skulle tala om för henne att jag inte lära mig något på det sättet. Men som sagt hon är söt och snäll och vi lär oss lite kinesiska ord och det är ju bra iaf.

Vi hade vår första engelska lektion ett fritids idag vilket var riktigt roligt. Varje måndag från och med nu har vi denna klass. Barnen kan ingen engelska alls vilket gör komunikationen lite svårare men vår Kinesiska lärare har lovat följa med så ofta hon kan.

Efter lektionen tog vi oss en långpromenad lite utanför vårt kvarter vilket var riktigt härligt. Vi fick ett grepp om vart saker och ting låg i förhållande till vårt hem och sådant älskar jag. Efter någon timme till fots köpte vi med oss lite stekt ris och gräs som vi kallar en av våra favoriter, det ser ut som gräs och är väldigt gott, kom vi hem åt och har sedan dess bara tagit det lilla lugna. I morgon, mycket och planera inför veckan som vanligt. När jag tänker på hur mycket vi har hunnit med sedan vi kom hit så blir jag nästan förvånad.

Dagen D kan sammanfattas i ordet HÄRLIGT.

Hoppas din dag vart lika så?!

Dagens promenad

Vi hittade ett av Universiteten i staden. Och det vi tror var studentlägenheter. Bor som packade sillar gör man som student. Jag trivdes i kvarteren runt detta stora hus.

Inte långt från vårt hus fann vi denna man i solen. Vi behövde inte vandra långt för att finna lugnet om man kan bort se från billjuden vill säga.. Det ser iaf lugnt ut :)

27° Taiwan

10° Stockholm

Du har räddat mig

Du har räddat mig

Du har räddat mig.

Alltid funnit här.

Vid min sida var dag.

Av din blick är jag sedd

Fast en livet gör ont.

Vill jag lita på dig.

Tro att du hör min bön.

Att din blick är på mig

Genom allt är jag din,

du finns här hos mig.

Jag är helt i din hand.

Du som ville mitt liv,

alltid finns du här.

Jag får vila i dig

Lova herren min själ.

Full av ömhet och nåd.

Du som gav mig mitt namn.

Ja, din blick är rör vid mig.

- Erik Tilling

Man kan nu tro att jag efter en månad en vecka och 4 dagar har någon aning om vad det är jag gör här på Ön i öster, men så är inte fallet. Jag är fortfarande förvirrad över och känner mig lite vilsen i Herrens plan. Det är inte de att jag inte trivs för det gör jag verkligen. Det är bara de att jag känner mig vilsen i mitt sätt att bära korsets historia vidare. Kanske är det så att jag inte lyssnar tillreckligt noga eller att jag proppar schemat fullt med jobb och sociala ting att jag glömmer bort att avsätta tid och att de på så vis gör att jag känner mig vilsen. Veckan som gått har känts som två veckor. Det händer mycket, runtomkring, under och över oss samtidigt kan jag tycka att jag inte använder tiden till fullo. Jag har blivit trött de senaste veckorna och avsätter mer tid till att se film och läsa böcker än att lära känna dem jag har runtekring mig. Det är väl ok kan man nu tycka. Jag befinner mig ju ändå på andra sida jorden och tar varje dag in nya människor, ämnen och ny mat. Det är inte konstigt i mångas ögon. Men samtidigt så känner jag mig lite skyldig när jag väljer att sitta hemma en fredagkväll istället för att gå till Free Talken och socialicera. Det gör jag egentligen inte men känner att jag kanske borde göra de. Nej det gör jag inte häller men vad gör jag här?!

Träffade en tjej idag från USA. Hon och hennes man har vart här sedan maj förra året och har inte återvänt hem en ända gång. Jag frågade henne vad dem gör här och hon sa enkelt att vi bara lever. Jag trivs verkligen bra här. Känner mig som hemma bortsätt från språket. Det är för mig inte så stor skillnad från att leva här och hemma rent känslomässigt (iaf inte idag) tror jag. Skillnaden är väl maten och att jag inte kan leka med mina vänner och familj så ofta jag vill.. Men det känns lätt för mig att bo så långt borta från de som är min trygghet. Förmodligen beror detta på att jag lever i en storstad. Det finns gott om mat och vatten, sjukvården är perfa (perfekt, typ), människor är lätta att handskas med jag har världens bästa kaffe nära till hands och maten går inte att klaga på etc, etc. Men jag har inte mitt andliga språk. I Kyrkan talar dem kinesiska, ett språk jag inte riktigt förstå och i övrigt samtalar jag på engelska den mesta delen av min vakna tid. Oftast på rätt ”dålig” engelska, så lätt som möjligt för att dem som jag samtalar med ska förstå. Med mitt andliga språk menar jag svenskan faktiskt. Jag ber mina böner på svenska och det är svenskan som har nyckeln till mitt ordförråd i hjärtat, mina känslor. Varför känner jag mig trött? Hoppas det bara är en fas i den psykiska kurvan som vi så fint fick lära oss på Örebro Missionsskola innan vi åkte. Denna kommer att gå upp och den rätt bra för vissa lite mindre för andra. Jag tror jag är vissa... Jag har det i genomsnitt väldigt bra och jag har ett arbete som sysselsätter mig om dagarna och som jag faktiskt trivs med bra. Ett fint boende. Vänner.

Vad gör jag? Lyssnar jag inte? Vill jag inte höra vad han har att säga? Är jag rädd för något? Hade jag väntat mig en större pers, svårare tider? Varför är jag inte nöjd? Tror inte livet hemma hade passat mig bättre just nu. Det man inte har saknar man, oftast. Vad av de jag skrivet är egentlig väsentligt? Att jag köpte en jacka idag och jag hoppas att det snart blir kallt så jag får använda den?! Förmodligen inte det sista men detta är tankar från en Blanche från natten i Taiwan.

Tankar, Tankar och åter tankar!!!!

Känn dig fri att hjälpa mig förstå. Tack på förhand!

Godnatt

Glans - ett skimmer i vardagen

Att smaka på orden gör allt lite mer intressant.

Samtal som ger livslusten en skjuts mitt är fantastiskt.

Skratt som andas genom rutan är dem som gör att man sover gott om natten.

Att smaka på ord är en kärlek till mig från ordboken och jag tackar Herren för alla de ord jag får lära känna var dag.

Nu sömn.

Tack för alla samtal i afton!

"Du kan ju träffa toner men du har ingen bra sång röst" B till A

Ris + Tabletter = Sant

Ett sprut i munnen med någonting konstigt och orden; ingen friterad mat

- bara en massa tabletter så blir du frisk på nolltid. Taiwan´s fix på all sjuka, tabletter och ris. Så nu kommer min hosta att försvinna helt efter ett besök hos fröken doktor.

Annat är det med Ellen. Efter lite taffs på hals och mage från doktorn, efter en hel dag i sängen och på toaletten, fick hon orden; ingen friterad mat, inga mjölkprodukter och drick mycket vatten + en drös tabletter. Vår kock lagade en rissoppa åt henne till lunch, haha, vad skulle Kina/Taiwan vara utan ris.

Be gärna en bön över sjukdomarna som härjar i vårt lilla hem.

Hösten har nått vår stad och jag njuter, hoppas på att den kommer att bli lite kyligare än 26°C. Det är jag och Gudrun Sjödén som älskar lager på lager metoden under hösttider.

Tack och Godnatt! ARMEN

Borgmästarn i bushen

Vad är en lördag utan tidig morgon, leka snickare ute i bushen och bli vän med borgmästaren, inte illa får jag väll säga. Det var längesedan jag var så trött som jag är nu. Efter 5 timmars sömn uppstigning kl 07.00 och en lång färd i bil hamnar vi ute i ingenstans där vi ska spendera dagen till kl 18.00 med att hjälpa äldre att bygga på sina hus. Vi kommer till en dam som bor i ett litet hus och som behöver få hjälp med att byta fönster och annat. Till en början kände vi oss överflödiga som vi käntos de senaste torsdagarna på second hand butiken. Men efter en stund blev vi sysselsatta med att fixa myggnäten till fönstren. Väl klara där for vi till nästa bygge. Vi kom till två män som bodde på var sida av en liten liten väg och som även dem behövde få hjälp med samma sak som damen. Värmen har legat på 30+ hela dagen så det har inte vart en lätt arbetsdag. Känner nu i huvudet att det snurrar lite trotts alla liter vatten jag drukigt. Innan vi for hem skulle vi kolla till Gumman lite och vem möter vi då om inte stadens borgmästare och en drös poliser och jornalister. Vi tar i hand med våra då riktigt skitiga händer och Ellen får till en liten nigning (duktig Ellen). Sedan får vi delta i en sermoni då Charpender´s Coffe Bar får ta emot en liten hyllning som tack för det bra volentära arbete de gör i komunen. Så nu är vi vän med Borgmästaren. :D Får se om han bjuder över oss nästa helg han sa nått om de ;) (Drömmer)

Det har vart en lång dag och vi är nu hemkomna efter min längsta arbetsdag någonsin, 12 timmar slutade den på. Vi slocknade som små barn i baksätet hem. Nu har jag just fått i mig några Dumplings (som tortellini fast så så mycket godare) och nu väntas en Idol fredags final. Jag är mycket stolt över vår prestation idag. Den har vart lärorik och härliga skratt har det bjudigts på. Det fins verkligen dem som har det sämre ställt kan jag säga med detta. Här nedan bjudes på lite härliga bilder från den härliga och långa och varma dagen. Njut!

Damens som bor i huset

Christine vår handledare, en riktigt driftig kvinna

Den sötaste av dem alla och den bästa av dem alla Phil

Tack för idag!

Oktober, Höst och Kärlek i själen

Mycket har hänt sen senast. Vi har besökt IKEA vilket var helt underbart. Till lunchen bjöds det på köttbullar som i min smak smakade mindre bra men de var köttbullar, lingonen var de jag avnjöt mest.

Resultatet av vår inhandling och vårt ommöblerade rum som vi trivs riktigt bra i nu. IKEA, Tack!

Aftonen spenderad på en stor "Natt marknad" där vår vän Peter bjöd på middag. Vi blev lätt erbjudna orm soppa men tackade nej på detta erbjudandet.

Efter att klättart upp för ett berg i lördags såg man ut såhär. Svettigare har jag nog aldrig vart. Men härligt och trevligt var det efteråt. Trodde dock att jag skulle dör när jag aldrig såg slutet.

Höst i hjärtat

Jag andas in höst luften genom rutan. I en hundradels sekund finner jag mig vara bland löven på marken utanför ditt hus. Jag tar upp höstlöv i händerna och andas in den våta jorddoften och kastar upp dem i luften. Ett löv stannar kvar på min mössa. Grönt med gula stänk. Jag lägger mig platt på magen i lövhögen och drömmer att jag är en igelkott. Detta är mitt hem, jag bor här. Bland färger och vind finner jag tryggheten. Nära jorden och nära till toppen. Vid trädets ände finner jag mina rötter. Genom trädets nu glesa grenar ser jag friheten, det stora blå som lyser av värmen från solen. Jag andas in hösten och finner mig i nästa sekund sittandes vid brasan med tekoppen i ena handen och boken som förändrar liv i andra. Nu njuter mitt inre, gläds av de lilla. Bland färgerna och löven, vinden och trädet finner jag min styrka. I drömmen finner jag kraften till att fortsätta vandra. Hösten; en del av min själ.

Tack för korten A!

Fotograf Min vän Arvid